Ja, sitter här med Alizza framför datorn..ja hon sitter faktiskt här bredvid och kolla vad jag pysslar med, hon har lagt sitt huvud i mtt knä och myser!! Det har nu gått 9 dagar sedan Spitz somnade in....9 dagar av ständiga påminnelser om att han inte finns längre....
Var hos en underbar vän i onsdags och pratade om bla. hur våra djur blir som familjemedlemmar...de är ju del av våra liv och när de försvinner så blir det ett stort svart hål efter dem. Vi pratade om annat roligt oxå...fick även prova att rida hennes underbara arab!!
Han är bara så himla underbar, det var en underbar känsla att sitta på honom och känna varje steg han tog just för MIG,,, han måste tyckt att jag gav honom alldeles för många signaler på en gång...När A red så såg man verkligen hur underbart de har det tillsammans och så himla samspelta de är!! Ni är underbara ihop!!
Det finns vissa stunder på dagarna som är mindre grå men så fort man kommer hem så kommer det gråaste av gråskalan fram igen...det är ju hemma som det märks mest att Spitz inte finns hos oss längre...
2 kommentarer:
Jag kan tänka mej att såret har börjat läka efter Spitz...på ytan..men såret är djupt.. Kul att se den lilla film snutten! Kram
Finaste, du var jättevacker på Aswan. Ska skicka bildbevis när du är inne på msn. Det var härligt att se dig le och skratta, man behöver de där små, korta ljusglimtarna för att orka med sorgen. För mig är det som om jag går med rosa glasögon på i de glada stunderna, men så tappar jag dem och då ser jag ingenting, det enda som finns kvar är saknaden och smärtan. Jag försöker trösta mig med att smärtan är ett tecken på kärleken som alltid kommer finnas i mig. De bor kvar i ett vackert litet rum i våra hjärtan, och där finns de kvar för alltid. Kram, A
Skicka en kommentar