måndag 17 februari 2014

Beroendets kraft

I mitt fall var mitt beroende Coca Cola, det började med cola på helgerna. som de flesta äter man gott och jag som i stort sett aldrig dricker alkohol blir det läsk.
För att göra historien kort så i slutet av min period som egenföretagare med för lite sömn och mat, oro för företaget och oron över ekonomin så stod det tillslut alltid en 33 cl cola bredvid sängen, kunde vakna mitt i natten och ta en klunk cola för att sen somna om igen.....
Gömde cola i bilen och på lite olika platser för att vara säker på att det alltid fanns hemma.

Det var på vår bröllopsresa till Island som jag bestämde mig för att helt sluta, jag drack ca 2,5 liter cola varje dag!! Min kropp var inte så glad i det alls, snacka om sockerchock typ konstant.

Under en veckas tid så avgiftade jag mig ifrån Coca Cola, det var 5 dagar av huvudvärk och ett ständigt sug efter cola, men de sista 2 dagarna kändes helt okej. Kom hem från Island som en mycket sundare och hälsosammare människa.

I tisdags var det en otroligt jävla dålig dag och det blev bara värre ju längre dagen gick ( läs tidigare inlägg här på bloggen ) för första gången på 5 ½ år höll jag i en colaburk och var såååå sjukt nära att öppna den, låter som det är knark detta handlar om men för mig vore det ett stort misstag att öppna burken. Lovade mig själv att aldrig mer dricka Coca cola.....

Knäppte upp halva öppningen på burken men lyckades avstå och burken hälldes ut i avloppet.

Att förlora ett djur, en hund, en häst, en katt eller vad det nu är man håller kärt är alltid otroligt jobbigt. Förlorade i november min chokladpralin Eros, min eviga följeslagare somnade in i knät på oss. Men där hade jag en chans att hinna säga farväl ordentligt.

I tisdags så förlorade jag en underbar jobbarkompis, Ronja vår 20 åriga ponny, ridskolans räzer. Ronja lyckades på något sätt sparka mot en vägg eller vattenkopp så illa att hon bröt sitt bakben rakt av. Det fanns inget att göra och avskedet måste ske så snabbt, ingen tid att riktigt hinna ta farväl.
Tvingad att vara stark ända tills Ronja föll ihop, vara stark att inte bryta ihop inför mina ridelever, stark för att orka vara med när hon tog sina sista andetag, stark för att orka ta hand om det som blir kvar, en stor tung kropp..........

Nu vill jag inte vara stark mera :(

onsdag 12 februari 2014

jävla tisdag

Började morgonen med att sätta mig fast med bilen i snön, efter lite trixande kom jag loss, något sen att möta upp Ingegerd och hämta hästsläpet. Då har typ 1 ton blötsnö fallit från taket ner på vägen.....vi fick skotta oss igenom denna skitsnö för att kunna hämta släpet. Ännu mer sena ska vi lasta en häst som INTE hade några planer över huvud taget att gå in i släpet.....redan sena av allt strul redan innan sur häst gjorde ju inte saken lättare. Men så helt plötsligt så behagade den 700 kilo stora hästen kliva in.
Resan gick bra och väl framme så skötte han sig mkt bra. Behandling och 6 veckors vila. Inte vad vi hoppats på men så är det.

Så skulle vi ju hem!, MEN det ville inte han.....efter ca 30 minuter så klev han äntligen på.
Väl framme på ridskolan gick det bra, lastade ur och fixade iordning. For och lämnade transporten, lämnade Alex hos barnvakten.

Hade 2 knattegrupper och det gick alldeles förträffligt bra, duktiga barn och ännu duktigare hästar. Så var det den sista gruppen för kvällen, de hade hoppning och jag blev alldeles varm i hjärtat av våra duktiga elever och våra hästar.

Efter lektionens slut gick jag upp till stallet lite före eleverna, när jag kommer in i stallet hittar jag vår ponny Ronja alldeles svettig och orolig i sin spilta, hon står som på tvären och är alldeles upprörd. Tittar på henne tillsammans med J som var och tittade på när hennes syster red och ser då att hennes vänstra bakben inte ser bra ut, det ser verkligen inte bra ut.

Ringer till veterinären på en gång och som tur är så är han bara 15 minuter bort, förklarar för honom hur det ser ut och att jag tror att benet är av.

Lagom då kommer de andra tjejerna in från ridbanan. Vi konstaterar allihopa att det verkligen inte ser bra ut. Ronja har då fått på sig ett fleecetäcke och lite hö att tugga på. Hon svettas inte lika mkt och har lugnat ner sig.

Veterinären kommer och kan direkt konstatera att benet är helt av. Det finns inget att göra. Hon får smärtstillande och han måste fara tillbaka till stationen för att hämta avlivningsvätskan då han inte trodde att det var så allvarligt.

30 minuter senare somnar Ronja in, fina fina Ronja springer nu på evigt gröna ängar <3 p="">
 

torsdag 6 februari 2014

Hektiskt liv...

Ja, nu har det visst varit en hel del runt omkring mig vilket märks då det blir få inlägg här på bloggen. Det är full rulle på jobbet, 3 lektioner på tisdagar och onsdagar, hästarna sköter sig fint...oftast.... igår hade vi 2 avtrillningar men i det stora hela gick det bra.
Bilen har varit inne på verkstaden och som tur var så var det ett ganska enkelt fel så det blev inte såå hiskeligt dyrt. Dessutom var han snabb som blixten, 3 vardagar sedan hade jag bilen tillbaka!
Nu går den jämt och fint igen.

Alex han växer, 9 månader och han har nu förvandlat huset till ett fängelse, eller kanske mer minimalistiskt. Allt under höjden 1 meter har flyttats bort, lagts upp på hyllor, skruvats fast, osv osv, funderar starkt på en sån där mjuk hjälm till hans huvud.....

Klickade runt lite på nätet och hittade en omplacerings-dobermann.....insåg verkligen hur mkt jag saknar Eros, det är så tomt här hemma, det saknas en dobermann här!

En mycket god vän till mig skrev till mig att "vi är människor som ska ha djur" så vi får väl se hur lång tid det tar innan det röjer runt en chokladpralin eller ett lakritstroll här ;)