Mina rosa glasögon...på och av i ett rasande tempo...

Ja det ska inte alltid vara lätt att leva, det känns som att motgångar kommer i 4 och medgångar i 1....ja inte så att allt i livet är pest nu men det finns ett par riktiga shitgrejjer som gör att det är extra surt nu....det känns som att vi haft våra motgångar nu...kan det inte bara få vara bra nu??

Ja, saknaden efter Spitz är oändlig, det gör ont i hjärtat ofta..men idag skrattade jag en stund åt honom...så himla mkt hyss han hittade på....men det är helt overkligt att han är borta...det känns som att han ska komma tillbaka vilken sekund som helst och bara finnas där....

Ja så har vi hästen då...inspirerad av den akademiska ridkonsten sen kursen i lördags så har vi sakta men säkert börjat att göra små övningar å SÅ himla duktig hon är, lyssnar på minsta grej...att man inte låtit henne vara så lyhörd innan...det var en annan häst jag red idag, det blev lite fel ibland och istället för att anklaga henne för de felen så försökte jag lista ut vad jag gjorde för fel....tex att komma ihåg att andas så går det lättare, att sitta rätt i sadeln i avlastande ställning gjorde saker ännu bättre......som belöning för sitt goda arbete idag fick hon hoppa ett par skutt å det tyckte hon var SUPERKUL!!!

Mattes älskling

En bild på min livsnjutare och ögonsten!!

De rosa glasögonens stund...

Såhär känns det när man har på sig de rosa glasögonen!!

Man känner bara för stunden och med hästarna så kan man inte annat än bara njuta, dessa otroligt vackra och kärleksfulla djur, deras styrka och mod, deras tålamod och kärlek, det finns få djur som ger så mkt lugn och ro till oss människor.....prova att bara vara bredvid en häst och bara lyssna, lyssna på deras andetag och frustningar....ja de är helt enkelt underbara!!

Jag rider Aswan...

Lägger in en bild på när jag rider en underbar arabpojke...ja pojke å pojke han är 17 år men ser ut som en pokje och känns som en pokje.....

Anna har gjort ett jättejobb med honom och han är så trevlig att rida på, han lyssnar på allt man säger till honom och gör allt man ber om, vilken kille!!

Det underbara livet för en häst...

...måste bara lägga in en bild på Annas underbara lilla arabpojke Mirabeu....han ser ut att vara i himmelriket, eller hur??

De går på lösdrift hela flocken och har fri tillgång på grovfoder, det MÅSTE verkligen vara himmelriket att vara häst hos Anna på Ulvåsa!!

En mysstund i sängen med kissen.

Kände att jag behövde ta en liten paus under dagen så vad passar inte bättre än att lägga sig i sängen med kissen på magen??

Han gör sig inte så bra på kort och min mobil tar inte så skarpa bilder men mysigt hade vi det iallafall....

Nu är Spitz hemma igen....................

Jaha, då var han hemma då....det var så himla hemska när djurvårdaren kom in i rummet med Spitz urna, jag kunde inte låta bli att grina, det var så in i h***ete jobbigt alltså, fy fan! Åh jag vet inte vad jag ska skriva....det känns bara så konstigt att få hem sin bästa kompis i en träurna....åh fy vad jag saknar honom....

Min lilla älskade Spitz!!

Mina rosa glasögon....

.........tappade dem idag och hela världen blev suddig igen....de där rosa glasögonen gör att livet känns super den stunden de sitter på men så tappar man dem och livet blir suddigt...(( har stulit din smarta förklaring på hur sorg känns Anna....hoppas det är ok?))

Hade dem på mig på morgonen men tappade dem när jag fick telefonsamtal från Valla Djurklinik...en trevlig tjej i andra änden berättade att jag kunde komma och hämt Spitz nu...ja hans aska alltså....((hon sa inte så utan hon sa hämta Spitz aska men jag hörde det inte så)).....åh det bara stockade sig i halsen......hämta Spitz.....i en träburk.....åh fy vad jag grät när jag avslutat samtalet....Det känns så himla konstigt, nu kommer ännu ett bevis på att han inte kommer tillbaka till oss, åh jag saknar honom så det gör ont i hela hjärtat!!

Vår "lilla" stora vovve, så som vi saknar dig, såret efter dig har knappt slutat att blöda än,, det är så himla tomt här hemma utan dig, ingen som välter blomkrukor och stolar, ingen som retar gallfeber på Alizza, ingen som hjälper till att skura golvet varje gång som det skulle drickas vatten,, det är så himla mycket som fattas oss även om vi är innerligt glada att vi har vår mysiga tjej Alizza kvar!!

Hon tycker också att det fattas någon här hemma,, den andra stora svarta vovven som hade alla bokstavskombinationer och lite damp....de älskade nog varandra på sitt eget lilla speciella sätt.

Vi saknar dig Spitz!!

Dagar i gråskala..

Ja, sitter här med Alizza framför datorn..ja hon sitter faktiskt här bredvid och kolla vad jag pysslar med, hon har lagt sitt huvud i mtt knä och myser!! Det har nu gått 9 dagar sedan Spitz somnade in....9 dagar av ständiga påminnelser om att han inte finns längre....
Var hos en underbar vän i onsdags och pratade om bla. hur våra djur blir som familjemedlemmar...de är ju del av våra liv och när de försvinner så blir det ett stort svart hål efter dem. Vi pratade om annat roligt oxå...fick även prova att rida hennes underbara arab!!
Han är bara så himla underbar, det var en underbar känsla att sitta på honom och känna varje steg han tog just för MIG,,, han måste tyckt att jag gav honom alldeles för många signaler på en gång...När A red så såg man verkligen hur underbart de har det tillsammans och så himla samspelta de är!! Ni är underbara ihop!!
Det finns vissa stunder på dagarna som är mindre grå men så fort man kommer hem så kommer det gråaste av gråskalan fram igen...det är ju hemma som det märks mest att Spitz inte finns hos oss längre...

Spitz story!

Kommer nog att bli ett långt inlägg här..

Vi börjar den 16 juli 2005, Boromir och hans syskon föds hemma hos kennel Dobalistic's. Några veckor senare får jag komma och titta på den lilla svarta klumpen som ska bli min, han såg inte så vacker ut...trubbig nos, alldeles för mkt skinn och så himla tjock!!

Vi var mitt i en flytt så det var bestämt att den lilla valpen skulle stanna hos Veronica och Ronnie tills han var 10 veckor. Åh vad det var lång tid att vänta!! Men så kom dagen med stort D.....dax att åka och hämta honom....jag fick bestämma att vi skulle ha en vovve till så Peter fick bestämma namn,,, Spitz blev det!!

Väl hemma så blev vi välkomnade av moster Alizza som inte var jätteglad åt en liten valp, hon tittade på oss och undrade om han skulle stanna länge?!?, Japp han blir kvar sa vi!!

Första dagen gick bra men andra dagen fick Spitz möta ett monster...han tog Alizzas tuggben och det var INTE alls bra gjort.....snabbt som ögat låg han på rygg med Alizza över sig morrandes å dreglandes...Ja det såg nog värre ut än vad det var.

Dagar blev till veckor som blev till månader som tillsist blev till år, vi har haft så öändligt roligt med vår lilla lakritsstång, vi har gjort tappra försök att tävla i bruks, tränat bitövningar och provat på utställning med varierande resultat!!, Det var kanske inte helt oväntat att Spitz en dag skulle få i sig något olämpligt som skulle bli farligt för honom, han har under sin tid hos oss ätit 4 strumpor, 3 vettexdukar, ett helt cigarettpaket med innehåll, 15 portionssnus! Han har väl varit som ett stort barn hela sin livslängd....ska titta på allt med munnen.......åh vips så slank det bara ner........tror att han tänkte lite...........ja lite för lite!



Spitz har alltid ställt upp på oss, lite för bra, han har agerat väckarklocka 07.15 varje dag...alla dagar i veckan, hela året...han har dammsugit golvet....diskat disken...med tungan.....,
klippt gräset ( trodde han var en ko ett tag i somras), hjälpt mig att städa kattlådan....även hjälpt till att mocka hästens box!!

Inte bara det att det är tomt hemma nu...man kunde lixom inte undvika att Spitz bodde hos oss, vet inte hur många han har vält omkull när han bara vill hälsa, eller hur många blomkrukor som han vält ner med svansen, eller den gången han skrämde livet ur några stackare från Livets Ord!!
Spitz hade en förmåga att ändå få folk att älska honom, han älskade alla!! Han la sig ner på sidan så barn kunde klappa på honom utan att tycka att han var läskig...han ville fortfarande trots sina 47 kilo sitta i knät, gärna ligga i knät om det gick!!


Ja å så den 4 mars 2009 så fick vår lilla älskade Spitz somna in! Oändligt saknad, oändligt älskad!! Sov gott Spitz!!

Dagen i en dimma...

..idag är dagen efter då vår älskade Spitz fick somna in, vaknade flera gånger under natten och morgonen då jag tyckte mig höra att han ville ut och kissa...han hade en förmåga att dricka alldeles för sent och behöva kissa framåt 4 på morgonen....då var man inte så himla road men nu skulle han gärna få väcka mig varje morgon.....

Det har kännts som att jag har gått i en dimma under hela dagen, helt plötsligt börjar tårarna rinna och huvudet värka...

Pratade med Spitz uppfödare idag, så nu vet de att han finns i himlen med alla andra änglahundar..

Sitter och tittar på kort på honom....det gör så ont i hjärtat att han inte finns hos oss längre...trodde inte att det kunde göra så himla ont...

Hoppas att han tittar ner på oss lika ofta som jag tittar upp på honom!

Sov gott vår älskade Spitz!

Sitter nu med ett halsband i handen, det var det som kom hem från valla djurklinik idag. Spitz blev mkt mkt sämre under morgonen och dagen så vi åkte in med honom akut. De röntgade honom och det var så illa att vi fick låta honom somna in.

Han fick ligga på sin egna filt med huvudet i mitt knä, nu så sover han gott och har inte längre ont.

Tack Sandra för all hjälp och allt stöd under dagen!!

Spitz på äventyr som kunde slutat illa...

ja imorse så kräktes Spitz upp en utav sina mjukisdjur, ja altså skalet som var kvar efter att han dragit ur all stoppning.... han såg lite risig ut men piggnade på sig under dagen för att nu ikväll bli riktigt risig....
Ringde Valla Djurklinik och åkte i ilfart dit, han blev sämre för varje minut....mamma mötte upp för att vara stöd och hjälpa till lite med det ekonomiska tills jag får pengar på måndag...
Väl i bilen så börjar han kräkas igen och kräks upp två håriga ben från nallen.....en annan nalle....alltså hade han 2 olika nallar i magen?!?
Väl på valla så fick vi snabb och bra hjälp, Spitz gjorde mkt själv genom att kräkas upp flera delar av den andra nallen alldeles själv... de röntgade honom och det såg bra ut men som säkerhet fick han kontrastvätska i munnen så vi kan komma in i morgon och röntga om honom om det behövs, han fick även lite avslappnande och smärtstillande för mage och tarmar.
Nu är vi tillbaka hemma och Spitz somnade snabbt i sin säng...inte kul att ha två nallar i magen!! Så nu blir det inga fler nallar för hans del!!