Det är så oerhört tomt här utan honom, han var en underbar hästvän!
Det som gör ondast just nu är vetskapen om hur mycket Hidalgo och Gouache tyckte om varandra, de var verkligen som ler och långhalm, de trivdes ihop från första dagen de träffades.
Det var så himla jobbigt att försöka hålla Gouache lugn när hon insåg att hon inte fick något svar av Hidalgo längre, hon skrek efter honom så länge, det skar i hjärtat på mig ju mer orolig och frustrerad hon blev.
Hidalgo våren 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar