måndag 17 februari 2014

Beroendets kraft

I mitt fall var mitt beroende Coca Cola, det började med cola på helgerna. som de flesta äter man gott och jag som i stort sett aldrig dricker alkohol blir det läsk.
För att göra historien kort så i slutet av min period som egenföretagare med för lite sömn och mat, oro för företaget och oron över ekonomin så stod det tillslut alltid en 33 cl cola bredvid sängen, kunde vakna mitt i natten och ta en klunk cola för att sen somna om igen.....
Gömde cola i bilen och på lite olika platser för att vara säker på att det alltid fanns hemma.

Det var på vår bröllopsresa till Island som jag bestämde mig för att helt sluta, jag drack ca 2,5 liter cola varje dag!! Min kropp var inte så glad i det alls, snacka om sockerchock typ konstant.

Under en veckas tid så avgiftade jag mig ifrån Coca Cola, det var 5 dagar av huvudvärk och ett ständigt sug efter cola, men de sista 2 dagarna kändes helt okej. Kom hem från Island som en mycket sundare och hälsosammare människa.

I tisdags var det en otroligt jävla dålig dag och det blev bara värre ju längre dagen gick ( läs tidigare inlägg här på bloggen ) för första gången på 5 ½ år höll jag i en colaburk och var såååå sjukt nära att öppna den, låter som det är knark detta handlar om men för mig vore det ett stort misstag att öppna burken. Lovade mig själv att aldrig mer dricka Coca cola.....

Knäppte upp halva öppningen på burken men lyckades avstå och burken hälldes ut i avloppet.

Att förlora ett djur, en hund, en häst, en katt eller vad det nu är man håller kärt är alltid otroligt jobbigt. Förlorade i november min chokladpralin Eros, min eviga följeslagare somnade in i knät på oss. Men där hade jag en chans att hinna säga farväl ordentligt.

I tisdags så förlorade jag en underbar jobbarkompis, Ronja vår 20 åriga ponny, ridskolans räzer. Ronja lyckades på något sätt sparka mot en vägg eller vattenkopp så illa att hon bröt sitt bakben rakt av. Det fanns inget att göra och avskedet måste ske så snabbt, ingen tid att riktigt hinna ta farväl.
Tvingad att vara stark ända tills Ronja föll ihop, vara stark att inte bryta ihop inför mina ridelever, stark för att orka vara med när hon tog sina sista andetag, stark för att orka ta hand om det som blir kvar, en stor tung kropp..........

Nu vill jag inte vara stark mera :(

Inga kommentarer: