De båda har en hel del gemensamt. Mer än jag trott...
Som vanligt så går mina tankar ofta till de djur som kommit och gått i mitt liv, senaste tillskottet i vår familj fick tyvärr lämna oss alldeles för tidigt.
Hidalgo är oerhört saknad, inte bara av mig och Gouache utan även av P, han som knappt ens tittat åt hästar innan Hidalgo kom in i bilden.
Det näst senaste nytillskottet i familjen verkar trivas underbart bra här uppe i norr, jag pratar förstås om dobermannen Eros :) Eros smälte snabbt in i vår lilla familj och vi njuter av varje dag vi får ha honom hos oss. Man vet aldrig hur länge man får behålla dem...
Eros är i mina ögon en underbar dobermann, någorlunda soffhund inne men ett krutpaket ute. Pga en skada i ryggen så är han pensionerad från skyddsarbetet som han älskade så nu får han snällt nöja sig med att följa med på ridturer och promenader. Ett och annat lydnadspass händer det att han får oxå. Men framförallt så är han en underbar familjehund.
Så har vi ju de andra dobbisarna som passerat hos oss, Spitz tyvärr en alldeles för kort stund. De 3,5 åren vi fick tillsammans var fyllda av både skratt och gråt... lite frustration fanns där oxå, ni kan bara försöka sätta er in i hur det är att ha en hormonstinn 17 månaders dobermannhane som bara inte alls vill fatta nåt :)
Sen så har vi ju Alizza, den underbara kärringen som vi fick nöjet att ha hos oss under 9 års tid, man brukar ju en tid efter de gått bort bara focusera på de bra sakerna hos just den hunden, MEN i detta fall så finns det bara bra saker att skriva. Hon var en underbar hund som bara hade fått en dålig start. Därav hatet mot andra hundar och män i blå overaller, eller om det var röda overaller.... just nu minns jag inte färgen.
Men i övrigt så var hon helt toppen, saknaden är oerhört stor, saknar dem båda. Det är små bitar i hjärtat som försvann när de somnade in för gott.
Underbara hundar!
Alizza
Spitz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar