En bild på en 8 veckors Spitz.... tänk så liten och lugn han var...han låg mest å tittade på de andra, kollade läget och bara myste....Han skulle bli allt annat än lugn....å fy så det kan ändra sig...
Såg igår en film som heter " Marley & jag", se den, då vet ni hur det var att äga Spitz!! Jag skojar inte, det var fler likheter än olikheter!
Idag städade jag bland mina hundgrejjor och hittade Spitz 1:a valphalsband, ett 25 cm långt med nitar på.....snacka om att det var ljusår sen jag såg det sist....det sista halsband han hade var ett 60 cm långt och 6 cm brett armyhalsband....!
Ibland funderar jag på hur livet skulle varit utan Spitz men kommer snabbt på att det skulle varit så mycket tråkigare, han förgyllde vardagen med sina tokigheter men oxå med sin kärlek....han fullständigt älskade människor och de flesta älskade honom oxå.....
Kan inte glömma när min praktikant Sandra satt på golvet på kontoret med Spitz i knät och masserade honom tills han somnade.....då ska ni veta att Sandra och Spitz vägde ungefär lika mycket så det såg himla roligt ut.....och mysigt, han låg helt stilla ( han hade ju AD/HD så det var inte ofta) och bara njöt av att någon klappade på honom eller för den delen bara tyckte om honom.
Tänker tillbaka på ljusa minnen och gråter en skvätt!!
2 kommentarer:
Gud vad detta måste vara jobbigt!
ja det är alltid tufft att sakna en vän, de finns ju alltid kvar i hjärtat..../Marie
Skicka en kommentar