Idag är det 3 månader sedan Spitz somnade in med huvudet i mitt knä, kan fortfarnade känna doften av honom om jag tänker på det, han luktade så himla gott just bakom öronen...ja visst är man lite knäpp...men det gick att sniffa där i all evighet!
Det har gått 3 månader men det känns ibland som att han aldrig funnits hos oss, hur konstigt det än låter så känns det så ibland...vet inte om det är för att allt gick så fort, det känns som att allt bara var en mardröm...
Min älskade lilla stora vovve, han med både Ad/Hd och damp....han hade kanske lite släng av tourettes oxå...ni vet de som inte kan rå för vad de gör ibland....det var kanske därför han lyckades att äta upp två leksaksdjur.....
Jag kan inte låta bli att fälla en väldans massa tårar nu när jag skriver om honom, det går ganska bra att prata om honom med andra men nu i min ensamhet så känns det så himla jävla jobbigt att han är borta.....(( ursäkta språket ))
Men idag går även tankarna till våra andra dobermann-kompisar som fick sluta sina dagar alldeles för tidigt.
Tänder ljus för Spitz, Ezza & Ossi
Det har gått 3 månader men det känns ibland som att han aldrig funnits hos oss, hur konstigt det än låter så känns det så ibland...vet inte om det är för att allt gick så fort, det känns som att allt bara var en mardröm...
Min älskade lilla stora vovve, han med både Ad/Hd och damp....han hade kanske lite släng av tourettes oxå...ni vet de som inte kan rå för vad de gör ibland....det var kanske därför han lyckades att äta upp två leksaksdjur.....
Jag kan inte låta bli att fälla en väldans massa tårar nu när jag skriver om honom, det går ganska bra att prata om honom med andra men nu i min ensamhet så känns det så himla jävla jobbigt att han är borta.....(( ursäkta språket ))
Men idag går även tankarna till våra andra dobermann-kompisar som fick sluta sina dagar alldeles för tidigt.
Tänder ljus för Spitz, Ezza & Ossi
2 kommentarer:
Jisses, är det redan tre månader sen??? Känns som det inte var längesen alls! Nu kände jag ju honom inte SÅ väl, men jag kan ändå sakna honom ibland. Han älskade 'en som man var, vilket humör man än var på så ville han leka, brottas eller bara ligga och kramas. Kram till dej och till ängla-Spitz
Tack för dina fina ord! Du fanns ju hos Spitz nästan varje dag i nästan 6 månader så visst kände du honom! Du var ju även med på slutet å då visade han ju för oss att han älskade oss....
Skicka en kommentar